Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Fyra sanningar om Kyrkan

Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. (Matt. 16:18 B2000)

Jesus säger i ovanstående text fyra viktiga sanningar om Kyrkan som är värda att beakta:

  1. Kyrkan byggs av Herren
  2. Kyrkan är Herrens;                      
  3. Kyrkan är En
  4. Kyrkan kan inte utplånas
  1. ”Jag skall bygga”

Redan under sitt jordeliv planlade Jesus noggrant sin Kyrka genom att specifikt utvälja tolv judiska män till apostlar (Mark. 3:14), för att under tre år leva, vandra med och fostras samt undervisas av honom. Notera här, siffran tolv är inte oavsiktlig; nämligen dess parallell till Guds utväljande av Israel i det gamla förbundet (d.v.s. Jakobs tolv söner vars stammar utgjorde ursprunget till Israels folk).  Dessa apostlar (minus Judas som senare blev ersatt) skulle komma – som Paulus uttrycker det i Ef. 2:20 – att tillsammans med profeterna utgöra Kyrkans grund med Jesus som dess hörnsten.

”Kom”, – sade Jesus till Simon och Andreas – ”så skall jag göra er till människofiskare” (Matt. 4:19). Trots att Petrus gav rätt bekännelse om Jesus; att han var Messias, den smorde, Israels kung, så förstod varken han eller övriga lärjungar att Jesu messianska status inte inbegrep de gängse judiska föreställningarna om en kung som skulle upprätta det nationella Israels territoriella och politiska storhet; en slags Kung David 2.0. Nej, strax efter Petrus bekännelse förklarar Jesus att hans uppdrag från Fadern var ett helt annat: att han skulle bli utlämnad, lida och dö men efter tre dagar uppstå. Ingen av lärjungarna förstod riktigt vad Jesus menade med detta och i samband med den judiska påsken när de var samlade med Jesus för att äta påskmåltiden, tillkännagav Jesus syftet med vad som var på väg att ske. Han gjorde detta genom instiftandet av ”nattvarden”. Ett nytt förbund skulle upprättas mellan Gud och hans folk genom Messias offerdöd; vilket innebar utgjutandet av hans blod ”till syndernas förlåtelse” (jfr Matt. 26:28; Luk. 22:19-20).

   Efter att Jesus uppstått från det döda så uppenbarade han sig för sina lärjungar och förklarade innebörden i det som hade skett (Luk. 24:46-48); likaså gav han dem befallningen att förkunna detta nya förbund som Herren upprättat inte bara för Israel — utan till alla folkslag!!! Apostlarna får alltså uppdraget att göra lärjungar till Jesus ifrån alla folk genom att döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn samt lära dem att hålla allt det som Jesus hade befallt dem (Matt. 28:18-20).  För att klara detta heliga uppdrag lovade Herren apostlarna, att innan han lämnade dem för att stiga upp till Himmelen och sätta sig på Faderns högra sida – så skulle de bli beklädda med kraft från höjden. Fadern skulle sända dem Hjälparen, den Helige Ande. De skulle bli döpta i den Helige Ande och i Andens kraft skulle apostlarna utföra uppdraget. Anden skulle också påminna lärjungarna om allt Jesus sagt dem d.v.s. hans undervisning (Joh. 14:26).  

    På pingstdagen går allt det Jesus sagt till lärjungarna i uppfyllelse genom utgjutandet av Anden och Kyrkans världsmission tar sin början i Jerusalem för att därefter gå ut över hela världen. Kraften i evangeliets förkunnelse ledde till att människor omvände sig och kom till tro på Jesus Kristus samt bekände honom som Herre. De blev födda på nytt och döpta i den Helige Ande samt blev på så sätt försonade med Gud tillika del av Guds folk — insatta som ”levande stenar” i det andliga tempelbygge som kallas Kyrkan.   

På samma sätt som då bygger fortfarande Herren idag sin Kyrka; genom den Helige Ande via: 

  • evangeliets förkunnelse; i det att människor kommer till tro (Rom. 10:17);
  • Ordets predikan/undervisning i det att de troende byggs upp, helgas och rustas till allt gott verk för Herren; (Ef. 4:11-16; 2 Tim. 3:16;)
  • tjänstegåvorna (apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare osv. Ef. 4:11; 1 Kor. 12:28).

2. ”Min”

Kyrkan är Herrens! Detta innebär inte endast att han är hennes Herre utan rymmer också en djup intim och andlig dimension:

Saulus, Saulus varför förföljer du mig?

När Paulus — innan han hade kommit till tro — mötte Jesus på vägen mot Damaskus så sa inte Herren till honom: ”Saulus, Saulus varför förföljer du min församling? Eller varför förföljer du de kristna? Eller varför förföljer du mina lärjungar osv? Herren sade istället: ”Varför förföljer du mig?!” I Jesu självmedvetande är hans Kyrka alltså så intimt kopplad till den egna identiteten att han talar om relationen till den i första person singular.  

Kristi kropp

Det är också denna intima koppling mellan Jesu självmedvetande och hans Kyrka som sannolikt får Paulus att senare i sina brev bruka det för oss kristna så bekanta begreppet: ”Kristi kropp” (Rom. 12:5; 1 Kor. 12:12-13, 27; Ef. 4:12). Det handlar om hans kropp. Paulus beskriver vidare de troende i Rom. 6:3 och Gal. 3:27 såsom döpta in i Kristus eller i 1 Kor. 12:13 hur  de troende ”i en Ande blivit döpta in i en kropp”.  Att vara i Kristus är att vara i hans kropp. Kristus är huvudet som håller ihop den och som genom den Helige Ande ger kroppen liv, näring och växt. De troende är hans lemmar; med-lemmar. Tillsammans med Kristus utgör de hans kropp. Lemmarna får olika gåvor av Anden med det specifika syftet att dessa gåvor skall tjäna Kroppen som helhet; samverka så att Kristi kropp fungerar och byggs upp. När Jesus gick fysiskt på jorden så verkade han i och genom sin Kropp och när Herren i nuet sitter på Faderns högra sida; så verkar han fortfarande – genom den Helige Ande – genom sina lemmar vilka konstituerar hans kropp: Kyrkan. Det är genom Kristi kropp som vår förlorade värld kommer i kontakt med Herren Jesus (i Ordets förkunnelse och kärlekstjänst gentemot nästan).

Det som tillhör Herren

Vårt svenska ord: “kyrka” är hämtat från grekiskans ”kyriakos” (κυριακός) och betyder ordagrant: ”Herrens” eller ”det som tillhör Herren”. Begreppet: ”kyriakos” finns på två ställen i NT men används aldrig där i betydelsen kyrka. NT:s ord för kyrka är istället ekklēsia (ἐκκλησία) vilket betyder ”folkförsamling” eller ”samling av folk” d.v.s. församling. Det är bestämningen ”Guds församlingar” eller ”Kristi församlingar” som gör ordet distinkt visavi det vardagliga och profana bruket av ”församling”.  

3. ”Kyrka(n)”

Det kan vara värt att notera att Matteustexten inte säger att Herren skall bygga en kyrka eller flera kyrkor utan min Kyrka(n)” [den grekiska grundtexten har substantivet kyrka i bestämd form: ”μου τὴν ἐκκλησίαν”]. Samfund och skarpa samfunds- eller församlingsgränser är alltså i sammanhanget en chimär utan förankring i Nya Testamentet. Det finns inga samfund i Nya Testamentet. Inga romerska katoliker, ortodoxa, lutheraner, reformerta, baptister, metodister, efkare; vineyardare, pingstare, frälsningsarméare osv osv. Det finns endast pånyttfödda; på Jesus troende; blodköpta Herrens heliga barn, försonade och upprättade samt inlemmade i hans Kropp där de bildar enhet i Kristus genom den Helige Ande.

En Gud och en kyrka

Djupast sett är Kyrkan en enhet vilken korresponderar mot Guds väsen: ”Herren är ”En” (5 Mos. 6:4). Denna Guds enhet är en kärlekens enhet och kommer särskilt tydligt fram i Johannesevangeliets 17 kapitel i det som kommit att kallas för Jesu översteprästerliga förbön, där Jesus innan sin korsfästelse, ber för sina apostlar men också för dem som kommer till tro på genom deras ord”.

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig. Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.” (Joh. 17:21-26 B2000)

Ovanstående bön från Herren om kyrkans enhet i Gud får sitt svar i samband med Andens utgjutande på pingstdagen då Kyrkan etablerades och människor kom till tro på Jesus via apostlarnas förkunnelse (Apg. 2:40-47).

”Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ […]” (Apg. 4:32 B2000)

Givet att Herren till sitt väsen är ”En” och har danat den osynliga universella kyrkan till ”en” så är hennes ”enhet” evigt säkrad. Kyrkan kan lika litet som Gud delas eller söndras. Denna Kyrkans enhet är sålunda en andlig enhet genom den helige Ande i Kristus såsom huvudet för sin Kyrka. Enheten är alltsedan Andens utgjutande på pingstdagen fram till nuet alltjämt konstant emedan tron på Herren Jesus är och förblir enhetens källa och grundval.

Mot bakgrund av ovanstående förstår vi att splittring, söndring, tvedräkt och relaterade begreppspar står i bjärt kontrast mot både vem Gud är och vad Kyrkan ytterst är. Gud vill sålunda att den enhet som redan existerar på Andens osynliga plan också skall komma till uttryck tillika manifesteras i det fysiska rummet i sann ekumenik (Andens enhet) där syskon från olika sammanhang i Herren möts över de människoetablerade församlings-/samfundsgränserna till välsignelse, stöd och uppbyggelse för varandra i en gudsfrånvänd värld.

Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. (Ef. 4:3-6 SFB)

En Kyrka – många församlingar

Gud vilken är En till sitt väsen existerar bekant också såsom tre personer: Fader, Son och Ande (Matt. 13:16-17; 28:19; ) i Treenighet; enhet i trefald. På liknande sätt är Kyrkan en men uttrycker sitt liv i mångfald; d.v.s. enhet i mångfald.  I Matteus 16:18 talas det exklusivt om den enda universella Kyrkan i bestämd form medan annorstädes i NT så omnämns den också i pluralis såsom församlingar (jfr t.ex. Rom. 16:16; 1 Kor. 7:17; 11:16; 14:33-34; 11:18; Gal. 1:22; 1 Thess. 2:4; 2 Thess. 1:4).  Den enda Kyrkan kommer till reellt och synligt uttryck i/genom sina lokala församlingar. Föregående sker när troende människor samlas till gudstjänst för att lovsjunga, tillbe, upphöja och ära Herren samt när man undervisar från Guds Ord och firar Herrens måltid. I gudstjänsten är Herren fullt närvarande i sin kropp genom den Helige Ande samt i sina lemmar som är de troende. Utan dessa ovannämnda tillika omistliga inslag skulle de lokala församlingarna endast utgöra en samling av folk men i avsaknad av Guds inneboende och livsförvandlade närvaro.

4. ”och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den”

Kyrkan kan inte besegras eller utplånas. Döden kommer inte åt Kyrkan; förföljelser och martyrskap genom historien har inte kunnat stoppa hennes rörelse framåt; detta på grund av att den Uppståndne Jesus själv givit sitt Ord om att detta inte skall ske! Det kan inte ske emedan Herren sitter på tronen och beskyddar samt bevarar sin Kyrka:

Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. (Matt. 28:20 1917)

Låt oss sålunda i denna sena timme hämta kraft och tröst ur detta löftesord från Herren och orädda skrida till verket i syfte att nå de människor som är ”utan hopp och utan Gud i världen” med glädjebudskapet om Jesus Kristus.

Gud välsigne er!

+Magnus

”Dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga”

”Så säger ock jag [Jesus] dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.” (Matt.16:18 1917)

Det har redan hunnit bli månaden februari Herrens år 2021 och vi har sålunda lagt bakom oss det märkliga året 2020. Vi vill i anslutning till detta – om än sent omsider – passa på att önska er alla en god och välsignad fortsättning på 2021. När vi ser tillbaka på det föregående året så kan vi konstatera att inte mycket blev sig likt i jämförelse med tidigare år. Länder, städer och hela samhällen har befunnit sig och befinner sig ännu (- vid skrivande stund -) mer eller mindre i det som kommit att kallas för ”lockdown”  (nedstängning).  Covid-19 eller Corona, vilket denna farsot till pandemi fått som namn, har inte bara varit dödlig utan också bildligt sett, förlamande till sin karaktär. Vår rörelsefrihet har blivit högst begränsad och mycket av det som givit det mänskliga livet dess kvalitet, innehåll och mening har satts på undantag. Hur länge detta vårt nuvarande predikament skall pågå kan ingen expert säkert säga oss. Löfte om ljusning på horisonten finns dock genom det vaccin som nu har tagits fram tillika den pågående vaccineringen av det svenska folket. Låt oss därför innerligt be till Herren att Han verkar i och genom denna process som begynt så att vi har ett effektivt försvar mot denna osynliga fiende.

För Treenighetskyrkans vidkommande har 2020 onekligen inneburit en prövning som ingen av oss initialt kunde ha förutsett. Treenighetskyrkan som utropades söndagen den första december 2019 hann få tre välsignade månader på det nya året innan pandemin med besked slog till och våra fysiska sammankomster kom att pausas (så länge som pandemin härjar i oförminskad styrka). Beslutet att lägga de fysiska samlingarna på is var emellertid inte något svårt beslut för Treenighetskyrkan emedan kärleksbudets imperativ och den gyllene regeln alltjämt är tvingande för oss: ”Du skall älska din nästa som dig själv; allt vad ni vill att människorna skall göra för er skall ni också göra mot dem”. Här handlar det om den kristna plikten och ansvaret att tänka på dem som tillhör de s.k. riskgrupperna men också om dem som arbetar inom vård och omsorg vilka har haft en mycket tung arbetsbörda under denna pandemi. Dödssiffrorna som är kopplade till Covid-19 i världen i allmänhet och Sverige (vid skrivande stund: 12028 avlidna) i synnerhet talar sitt tydliga språk: denna pandemi gör många människor svårt sjuka å ena sidan och tar dyrbara människors liv å den andra. Med facit i hand fattade sålunda Treenighetskyrkan rätt beslut redan under mars månad 2020; fysiska sammankomster är endast möjliga för oss när det inte föreligger någon fara för människors liv och hälsa!

Många församlingar i vårt land har däremot under de månader som denna pandemi pågått, valt att samlas i enlighet med Folkhälsomyndighetens stipulerade maxantal. Under en längre period har denna siffra legat på 50 personer för att vid skrivande stund – p.g.a. rådande omständigheter reduceras till max åtta personer. I kombination med detta har vi också kunnat se en uppsjö av församlingar som valt att hålla regelbundna s.k. internet-gudstjänster av högst skiftande kvalitet. Treenighetskyrkan har i detta hänseende valt att gå en liten annan väg. För oss har det varit otänkbart att bedriva gudstjänstverksamhet där vissa grupper av människor – av risk för sin hälsa – exkluderas; därav denna paus vad gäller fysiska sammankomster. Våra gudstjänster förutsätter att alla människor som vill skall kunna deltaga utan att riskera sin hälsa. När det sedan gäller s.k. internet-gudstjänster har Treenighetskyrkan försiktigt prövat den terrängen även om våra inspelningar hittills varit begränsad till det månatliga i den förhoppningen att pandemin successivt skall avtaga så att vi kan komma igång med s a s ”riktiga gudstjänster”. Jämte föregående har Treenighetskyrkan begagnat sig av en blogg för att lägga ut undervisning/uppbyggelsetexter.

När det sedan gäller gudstjänster i strikt mening så är det av fundamental vikt att förstå att detta förutsätter en gudstjänstfirande församling samlad till lovprisning/tillbedjan, Ordets förkunnelse och betjänande av varandra i enlighet med de gåvor som Herren lagt ner i sin församling:

”Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp.” (1 Kor. 14:26 B2000)  

Några bibliska undantag för Kristi församling från att fysiskt komma samman existerar inte emedan Guds Ord gör saken kristallklar:

”Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra – detta så mycket mer som I sen huru ‘dagen’ nalkas.” (Heb. 10:25 1917)

Kyrkan är Kristi kropp och består av ”lemmar” (du och jag: vi) och som hålls samman av Kristus som är huvudet för kroppen (Kol. 1:18).

”Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.” (1 Kor. 12:12-14 SFB)

”Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. ” (1 Kor. 12:18-20 SFB)

”Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.” (1 Kor. 12:27 SFB)

Att församlingar i nuet blivit s a s ”tillfälligt” elektroniska är blott en chimär och en tragisk karikatyr av Kristi kropps syfte och realitet i världen. När gudstjänster frikopplas från den församlade enheten och reduceras till mediala produktioner – hur lovvärda de än må vara – infinner sig något artificiellt över det hela och Guds avsikt med den kollektivt funktionellt verkande Kroppen åsidosätts. I frånvaron av den fysiskt gudstjänstfirande församlingen i vilken den Helige Andes närvaro och liv uttrycks i och genom de församlades delaktighet, gemenskap samt betjänande av varandra så uppträder i dess ställe en produktions- tillika konsumtionsmentalitet där enstaka individer (t.ex. pastorn/förkunnaren samt övriga medverkande) hamnar i centrum istället för Herren. När en sådan allvarlig förskjutning inträder – om än omedvetet – blir resultatet alltid en kännbar frånvaro av Guds Ande. Fokus kan så lätt här hamna vid yttre faktorer som att ha rätt bild, ljud, ljus och ett intressant program/upplägg i syfte att motsvara den presumtiva tittarskara vilka klickar sig fram till den elektroniska gudstjänsten för att passivt konsumera innehållet. Du kanske invänder här vid dessa krassa ordalag och frågar: Kan inte Gud verka genom internet-gudstjänster, via sociala medier eller genom andra former av tekniska lösningar? Jo, absolut! Gud är allsmäktig och verkar alltid genom sitt Ord och sin Ande; i den meningen finns det inga omständigheter som hindrar Herren från att nå människohjärtat! Men märk väl att den situation som vi befinner oss i som Kyrka i nuet utgör ett slags belägenheternas undantag från det faktum att Herrens kallat oss samman till gemenskap i syfte att tillsammans med oss manifestera sin närvaro genom sin Kropps fulla enhet i den lokala fysiska församlingen.

Covid-19 är en diabolisk attack mot Kyrkan och mänskligheten

Covid-19 utgör tveklöst ett försåtligt angrepp från avgrunden gentemot Guds församling och Guds avsikt samt vilja för sin Kropp nämligen att komma samman för att göra Herrens verk. Att Kristi kropp i nuet paralyserats genom denna rådande pandemi är mycket allvarligt emedan församlingen djupast sett utgör Herrens mun, händer och fötter gentemot omvärlden.  Denna härjande farsot har de facto lyckats söndra det som är ämnat att höra samman till den grad att lemmarna blivit bortkopplade från kroppens liv, gemenskap och enhet vilket in sin tur gör de enskilda lemmarna särskilt utsatta, sårbara, svaga tillika öppna för Fiendens listiga angrepp. Covid-19 är emellertid inte endast en allvarlig attack mot Kristi kropp utan även mot mänskligheten såsom sådan. Denna farsot inte bara dödar utan isolerar människor från varandra; bryter sönder gemenskaper och skapar ensamhet. Denna ensamhet leder i sin tur till ökad psykisk ohälsa som även den i förlängningen riskerar att förkorta livet för de särskilt utsatta. Det torde därmed stå klart att livets Gud på intet sätt ligger bakom denna svåra prövning som världen befinner sig i just nu. Om Guds vilja verkligen skulle ske på jorden såsom i himmelen så hade vi befunnit oss i det paradisiska tillstånd som Skriften lovar inträffa vid tidens slut och evighetens inträdande; när döden, lidandet och ondskan slutgiltigt tillintetgörs. Vi är dock ännu inte där och under tiden har Herren befallt sina lärjungar att be den bön som han själv lärde dem när gick på jorden:

”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen” (Matt. 6:10 B2000)

Man kan dock fråga sig varför Gud låter denna pandemi fortgå när den så tydligt gör våld på Guds goda vilja och syfte med vår mänskliga existens. Människan är som bekant skapad av den heliga Treenigheten till Guds avbild (”Låt oss göra”; 1 Mos. 1:26) och likhet för att tjäna Gud och leva i gemenskap med Herren (1 Kor. 1:9) samt våra medmänniskor. Gud själv existerar av evighet i en trefaldig kärleksgemenskap såsom: Fader, Son och Ande och är därmed till sitt väsen relationell samt gemenskapande (2 Kor. 13:13). När Gud sålunda skapade människan så blev hon designad för gemenskap (”till man och kvinna skapade han dem …” jfm. 1 Mos. 1:27-28) vilket innebär att isolation och ensamhet strider mot hennes väsen:

”Herren Gud sade: ’Det är inte bra/gott för människan att vara ensam’ … ” (1 Mos. 2:18)

Vårt personliga ansvar att sköta vårt andliga liv

När vi på grund av dessa svåra omständigheter inte kan fira gudstjänst i reell mening så är det av fundamental vikt för oss som är del av Kristi kropp, att söka oss nära Herren med de medel som alltid står till buds oavsett pandemier eller världskatastrofer: Guds heliga Ord (Skriften) och bönen! Den personliga andakten är ur andlig synvinkel absolut livsnödvändig; betänk i sammanhanget Herrens Ord:

”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matt. 4:4 SFB)

I det fysiska livet måste vi äta för att överleva och samma betingelser gäller för vårt inre liv (vår ande).

Guds Ord är levande och verksamt för vår inre människa och ger oss uthållighet och tröst i alla situationer vilket i sin tur bevarar vårt hopp i Kristus (något vi är i desperat behov av i nuet). Skriften är alltså det enda effektiva vapnet mot fiendens frekventa angrepp mot vårt tankeliv:

”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. ” (Rom 15:4 SFB)

”Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.” (Ef. 6:18 SFB)

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” (Heb. 4:12 SFB)

Ansvaret när gäller vårt andliga välbefinnande kan vi inte flytta över på någon annan; inte ens på Kyrkan, vilket blir extra tydligt i den situation som vi befinner oss idag.

Vårt orubbliga hopp!

Av yttersta vikt – särskilt under denna prövande tid – är att hålla blicken fast fixerad vid löftet om Herrens återkomst. Bibelns sista bok ger oss detta trösterika ord att ta med oss i vår vardag – att befrielsens dag närmar sig med hast (se även: Upp.3:11; 22:7, 12):

”Han [Jesus] som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.” (Upp. 22:20 B2000)

Vi bör alla ständigt ha Johannes bön på våra läppar inte minst under rådande situation: ”Amen, kom Herre Jesus!”

När det slutligen gäller Kyrkan, Kristi Kropp, Herrens församling i nuet, så måste vi ideligen påminna oss om och trösta oss med att Herren garanterat för oss att dödsrikes portar aldrig skall bliva henne övermäktiga (Matt. 16:18). Hur illa än omständigheterna må vara så kommer Kyrkan aldrig att dö. Varför? Jo, därför Herren har utlämnat sig för henne (d.v.s. offrat sig; i korsdöden; jmf. Ef. 5:25) och genom uppståndelsen besegrat dödens makt (Upp. 1:18). Alla de som är del av Kristi kropp har genom tron på Jesus blivit införlivade och fått del av det eviga livet. Denna Kyrka är på samma gång synlig och osynlig samt omfattar alla pånyttfödda troende i alla tider överallt; hon transcenderar alla samfundsgränser, kön, tillika etnicitet (Gal. 3:26-28) emedan Herren endast har ett folk: de på Jesus troende!